Nu var det sådär längesedan jag skrev igen. Men jag har väl helt enkelt inte haft någonting spännande att skriva. Eller? Jag vet inte. Jag har så dåligt minne! Så dåligt så jag ibland blir rädd och undrar om jag är sjuk. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Jag skulle istället skriva om inbrott. Jag har i många år varit rädd för inbrott! Och när en vän till mig nyligen hade inbrott så blev jag genast MYCKET oroligare! Riktigt läskigt när Tobias jobbar nätter och jag får sova själv hemma. Sist han jobba var jag så rädd så jag sov med lampan tänd och både hemtelefonen och mobilen bredvid mig! Usch! Jag har också kommit på att bara någon dag innan jag fick reda på att det varit massa inbrott i stan ( även på våran väg) så ringde det på våran hemtelefon mitt i natten runt 3. Men det var tyst i luren. Detta gör mig väldigt orolig och tror naturligtvis att det var någon som kolla om vi var hemma. brrr...
Hur som helst så hade vi idag en informatör (säger man så) från ett larmbolag här. Direktkopplat till SOS och väktarfirma med massa bra tjänster. Jag överväger naturligtvis detta medans min sambo tycker att det är onödigt! Och konstigt nog så tänker jag hela tiden på min svärmor när jag överväger att skaffa detta. Jag nästan vet att hon kommer säga att det är onödigt om vi skulle prata med henne om det...haha. ;) Bara massa onödiga utgifter! Men det betyder ju iaf att jag bryr mig om vad hon tycker. ;) Hon är alltid bra att diskutera med. Hon har så mycket klokt att väga in i allt! Så man kan se allt ifrån olika synvinklar. Man får allt vara en bra försäljare för att "lura" henne ;)
Men iaf.,...hur ska jag känna mig tryggare är frågan?
Psykolog? Eller hör det bara till när man är mamma att vara orolig???